FRÅN FREAK TILL FRÖKEN PÅ BERGHS

För elva år sedan sökte jag till Berghs. På den tiden var jag
en skånsk virrpanna med obefintlig anknytning till reklam-
branschen. Man söker med arbetsprover. Jag skickade in
urklippta stycken text från gamla anteckningsböcker och
brev, några polaroidfoton med handskrivna bildtexter och
en teckning som jag hade ritat. Arbetsproverna skulle
”monteras på 50x70 pannå”. Vad ”pannå” var för något hade
jag ingen aning om så mina skrynkliga alster monterades på
tio 50x70 stora plywoodskivor (som kallades pannå i
Claes Ohlsson-katalogen). Posten levererar inte så tunga
paket så Berghsmänniskorna fick snällt gå till Klaraviadukten
och kånka hem mitt bidrag. Jag fick komma på intervju i
Stockholm. De trodde att plywoodgrejen var en kupp, ett
försök att sticka ut. Smart, sa de.

Hatälskar Berghs. Mest älsk. Men mer om det i ett annat inlägg.

Jo, det jag skulle säga var att igår träffade en ny klass blivande
skribenter på Berghs. De skulle aldrig missta byggnadsmaterial
för ateljémateriel. De verkar kloka och samlade och ganska
hemmastadda i den här världen, allaredan.